År 2018 har varit ett händelserikt år när det gäller tech och etik. Bland annat har vi kunnat läsa om den farliga skärmtiden och hur starkt den påverkar barns hälsa. Men det har också varit ett år av förändring och förbättring – ett år då teknikjättarna börjat ta frågan om tech-beroende på lite större allvar.

Farlig skärmtid

Att för mycket skärmtid gör oss olyckliga är allmän kännedom.  Numera vet vi dessutom att ungdomar drabbas extra hårt. Bland andra Svenska dagbladet och Forbes har nyligen rapporterat om de negativa effekterna: sömnbrist, depressioner och mindre tid till sånt som gör oss lyckliga såsom vänner, familj, motion och hobbys. En del forskare kopplar till och med mycket skärmtid till ökad självmordsrisk bland unga.

Hur kan det ha gått så långt?

Flera nyckelpersoner bakom Facebook, Twitter och Google erkänner öppet att deras tjänster är designade för att vara starkt beroendeframkallande. Några av dem har till och med lämnat sina tjänster eller bytt uppdrag på grund av samvetskval.

Andra håller inte med om att tekniken är av ondo. Ingen hade kunnat förutse i vilken skala beroendeframkallande tech skulle påverka våra liv och vår omvärld. I själva verket är många av de negativa effekterna vi ser idag bara en konsekvens av ett välmenande “user first”. Beroende kunder är inte alltid missnöjda kunder, och ibland kan det vara svårt för användarna själva – särskilt om de är ungdomar – att veta var gränsen går mellan vanor och ovanor. Så utvecklingen fortsatte; bygg först, be om ursäkt senare.

Men nu har verkligheten hunnit ikapp flera av våra teknikjättar, vilka allt oftare hamnar i blåsväder. I våras författade två stora investerare ett öppet brev till Apple,  där man uttryckte sin oro och vädjade till företaget att ta forskningen på större allvar. De lyfte framför allt fram de uppenbara effekterna på barn och ungdomars hälsa. Och svaret från Apple kom snabbt.

Så har jättarna reagerat

iOS 12, som släpptes för bara tre veckor sedan, ger användaren flera möjligheter att skapa mer hälsosamma digitala vanor. Man kan bland annat mäta sin egen eller barnens skärmtid, sätta tidsgräns på appar och begränsa inkommande pushnotiser. Google var ännu snabbare på bollen med Android Pie, där de introducerade liknande funktioner för att främja digitalt välmående hos både barn och vuxna.

Därtill finns flera tecken på att man försöker styra utvecklingen i en mer positiv riktning:

  • I början av 2018 förändrade Facebook algoritmerna för sitt nyhetsflöde till att prioritera upp meningsfulla interaktioner (snarare än reklam)
  • Redan 2013 grundades Center for Humane Technology – ett initiativ för att utbilda och informera om teknikens baksidor, men också för att genom human design skapa mer hållbara digitala produkter
  • Många föräldrar begränsar idag sina barns tech-användande tills de är gamla nog att ha en hälsosam relation till tekniken (detta gäller särskilt föräldrar i Silicon Valley – se t.ex. denna artikel från Business Insider)

Om tech-jättarna vågar släppa ytterligare på kontrollen över sina användare återstår att se.

Att våga sätta gränser – förlust eller fördel?

Anklagande fingrar pekas åt alla håll – mot föräldrar, mot tekniken, mot företagsledare, mot designers och mot utvecklare. Men i slutändan är det omöjligt att säga att någon bär det yttersta ansvaret för den negativa utvecklingen. Vi bär alla ansvar, i egenskap av företag och privatpersoner, för att vända den i en positiv riktning.

För företagare kan det vara svårt att sätta gränser, nu när allting handlar om att fånga och behålla kundernas uppmärksamhet. Riskerar man att förlora intäkter om man väljer en mer hållbar väg? Säkerligen. Förlorar man ännu mer på att låta bli? Vi tror det.